MITT DÅLIGA JAG (& MITT BRA)

Bara som ett inlägg till mitt förra inlägg...

Apoteket stod öppet för mig, MEN, påväg ut från lägenheten insåg jag att jag skulle vara framme på Apoteket lagom till stängningsdags om jag skulle gå. Jag kan inte gå helt enkelt. Så, vilken tur att jag har en bil då! Parkerade på gatan utanför Apoteket och gick in, pratade med någon okompetent kärring som läste på förpackningarna och svarade med kanske om varje grej jag frågade. Hon kunde verkligen ingenting, stackars.

När jag kommer ut från Apoteket ser jag en lapplisa stryka sig längs min bil och jag tycker genast synd om henne, jättesynd om henne, jag skulle inte vilja ha med mig själv att göra när jag har mens, PMS och inte sovit tillräckligt. Lyckligtvis hann hon inte lappa bilen då vi båda stod där samtidigt. Hon förklarade på ett mycket osmidigt och oartigt sätt att det är parkeringsförbud "på denhär sidan av vägen" och att det finns parkeringar där och där och där, faktiskt.

Jag kollade på henne (kollade ner på henne) med min mörkaste blick och svarade med lite halvt irriterad röst att JA, URSÄKTA MIG SÅ JÄVLA MYCKET, MEN JAG HAR SÅ ONT SÅ JAAAAAAAAAAAG KAAAAAAAAAN INTEEEEEEEEEEE ENS GÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!

Hon: Eh, nej, jag förstår det.

Jag: Ehe, NEJ det förstår du inte.

Jag har inget emot p-lisor, de gör trots allt bara sitt jobb, men skulle hon vara trevlig skulle jag önska henne en underbar dag och inte blir upprörd om hon ville skriva en bot. Folks attityder kan göra mig så förbannad. Man förlorar verkligen ingenting på att vara trevlig mot sina medmänniskor, lägg ner alla otrevliga puckon!

Jag är faktiskt alltid trevlig mot människor jag möter på "stan" eller någon annan officiell plats. Igår till exempel kom ett fyllo fram till mig och skulle dansa, men jag avböjde på ett snyggt sätt och tackade för förfrågan. De vid bordet frågade varför jag inte bad honom att dra åt helvete? Varför ska jag göra det? Varför inte bara skratta åt honom istället för att irritera sig på honom?

Vad förlorar du?

Love L