JUST MY LUCK

Tessan, jag saknar dig!


Jag jobbade igår eftermiddag och jag har kommit på att Mats inte är så tokig att jobba med. Kanske har vi båda ändrat oss lite och det är förmodligen därför det funkar bättre. Jag blev till och med inbjuden till hans glassiga inflyttningsfest i Ärla till helgen. När jag svor över en maskin som gått sönder och tillslut skrek MAAAAAAAAAAAAATS (för att få hjälp), trots att han stod precis brevid mig (jag såg honom inte) började han tokskratta och sa:


-Haha, ibland är det riktigt kul att jobba ihop med dig!
-Vaddå, är det för att jag misslyckas med allt jag gör och du kan skratta åt mig?
-Ja, typ därför,haha.


Som om detta inte vore nog har jag kommit på att han har en riktigt söt rumpa och läckra armar (i alla fall underarmar). Herregud, jag har börjat spana in karlar i (nästan!)alla åldrar och former, alltid finns det något attraktivt. Det beror på vilket öga man tittar med. Apropå det fick jag bekräftelse på att mannen som jobbar på Åhlen´s faktiskt ÄR snygg (tack Rebbe). Lång, mörk och mmmmm.

När jag kom hem från jobbet var det bara lite te, en macka och sängen som gällde. I morse när jag vaknade kände jag att formen inte var på topp, en halsfluss-liknande-känsla-klump-i-halsen hade uppenbarat sig. Jag gick självklart upp ändå, tog min färdigbredda macka och gick ut till bilen. Den startade som vanligt klockrent, MEN, den rullade inte som den skulle. OJdå, punka, vad roligt. Min första tanke: Undra fall det går några nattbussar?

Jag glömde fort min första tanke och började istället fundera på om det fanns ett reservdäck på plats i bilen, mycket riktigt, det fanns till och med ett fälgkors. Bara domkraften kvar då... och vem kan ha det klockan 03.30 på en tisdagsmorgon? Ingen jag känner i alla fall. Macken? Nej, kommer inte dit. Ringa taxi? NEJ.


För alla som inte visste så kan jag berätta att det tar emot att ringa sin chef klockan 03:30 och berätta att man inte kan ta sig till jobbet. Jag greppade i alla fall telefonen och ringde ca 8 gånger, utan svar. Skrev då ett sms smart som jag är: "Hej Christina! Jag har fått punktering på min bil och har inte någon plan B hur jag ska ta mig till jobbet. Äger ett resevdäck, men ingen domkraft. Jag kan helt enkelt inte komma. Linda." Jag sökte även upp ladugårdsnumret på internet och ringde i ett kör dit utan svar. 04.30 gav jag upp och somnade om, men tänkte till och bytte ut min ringsignal till alarmsignalen (jag vaknar inte annars). Christina ringde en halvtimma senare och hon sa att det var lugnt. Så jag har fått sova även denna morgon, lite i alla fall.

Vid det här laget borde de flesta som läser min blogg veta att jag tror att allt sker av en orsak. Detta är ett TYYYPISKT exempel. Den enda "semestern" jag får i sommar är 5 dagar i Tyskland. Jag har sett fram emot tysklandsresan sen i maj och nu är det bara en vecka kvar tills jag är där. Samtidigt som jag är påväg att bli sjuk får jag punktering på min bil och kommer inte iväg till jobbet. Att vara sjuk är inget hinder för mig och jag jobbar lika gärna ändå, men såklart blir jag inte helt återställd lika fort som om jag ligger hemma i sängen och vilar upp mig och när jag nästa gång blir ledig (dvs next week) blir jag sjuk pang (och då ska jag campa). Ett hinder är däremot att få punktering på bilen och stå som ett fån klockan halv fyra på morgonen/natten och inte kunna göra något. Jag har aldrig fått punktering någon gång förut och jag har kört riktigt risiga bilar i tre års tid. Min syster(2 år yngre och övningskör) har fått punktering två-tre gånger tror jag och mamma ska vi inte tala om. Det är var och varannan månad hon ringer och berättar om trafikkaoset i Stockholm tack vare hennes platta däck. Haha.


Alltså är det inte bara jag som vill åka till Tyskland. Och sen spinner jag vidare på detdär i evigheter. Typ i en vecka kommer jag tänka på dethär och sen när jag kommer hem från Tyskland och analysera och tänka vad resan kan ha gett mig både långsiktigt och kortsiktigt och vad som skulle hänt om jag stannat hemma och så vidare. Sen ser jag varje liten del var för sig med alla mina delpersonligheter och sen kanske jag kommer fram till något eller så måste jag lämna det. Oj, jobbigt, kanske du tycker? Komplicerat och onödigt, men själv tycker jag att det är skönt att finna en mening med det som händer och det man gör. Men det är ju bara jag.



Början till meningen med punkteringen är i alla fall att jag fick gå bort till Iran-killarna på Barzans billackering och be om att få låna en domkraft. Inte för att jag är det minsta intresserad av ett gäng 1.60 långa iranier, men i alla fall. Dem förstod inte svenska och såg alla ut som frågetecken när jag försökte förklara vad en domkraft var genom att vifta med händerna och prata långsammare och högre för varje ny kille de skickade fram för att försöka förstå vad jag sa. Tillslut såg jag en och pekade och förklarade att det var en sån jag behövde. Han som lämnade över den till mig såg lite orolig ut, så jag förklarade att även fast jag har rosa tröja på mig idag så kan jag dethär, för min pappa är faktiskt bilmekaniker och jag har gjort dethär förut. DUMT, Linda. När jag kört fram bilen var det bara att försöka få bort det förbannade däcket och hur mycket jag än tog i och hoppade på fälgkorset så hände absolut ingenting. Febern tog ut sin rätt och krafterna var lika med noll. En liten Iran-man såg mina "hjälp-blickar" och kom springandes för att hjälpa mig. Han skruvade bort punkadäcket på nolltid och satte dit det nya. Jag kladdade ner mig lite så när han/vi var klara tvingade han mig att följa med in och tvätta bort oljan ordentligt. Sen skulle han ha mig att dricka kaffe och grejer, men det lyckades jag avböja.



Tänk vilken skillnad det är på folk. Slår var om att 70% av svenska bil-karlar bara skulle stå och skratta åt mig, idiotförklara mig och erbjuda sig att hjälpa till mot betalning. Jag är inte anti i alla fall...

Måste bara få klaga på Eskilstunas dåliga sjukvårdsservice. Ringde klockan 8.00 i morse och blev uppringd för en timma sedan där de sa att jag ringt till fel ställe, så de skulle ställa mig i en annan kö i stället. Helvete.

Hittade en film på en pellegris häromdan... Skulle mata den och filma den samtidigt, vilket inte gick så bra. Och för de som undrar är det NORMALT att ta en kulting i örat för att lyfta den. I annat fall lyfter man dem i ett bakben. Under magen ska man aldrig lyfta en gris. (Om man inte vill bli döv förstås)

Enjoy!

Love L