MÅSTE GÖRA NÅGOT SNART

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll
och låtsas som förut
och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
det fanns en kärlek, men den har brunnit ut
du fick för stor del av mitt liv jag kunde inte andas tillslut

Du säger att du minns och att det känns som igår,
men det var för länge sen för att ens komma ihåg
och jag som trodde jag var kvar
jag har börjat på nytt det vet jag när jag ser dig var har du tagit vägen

jag gav upp för länge sen
jag gav upp för länge sen

du är kvar med samma folk
kvar med samma man
lever kvar i samma damm
och du går i samma kläder
blir glad av samma rus
som en lögn i vackert väder
i ett övergivet hus

det är att leka med eld
när du drar upp dethär igen
för du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
det finns ingen att behaga
inget att förklara
inget att försvara

jag gav upp för länge sen
jag gav upp för länge sen
_____________________________________

Håller mig borta från rökningen! Känns bra. Allt annat har jag dock gett upp. Jag. Orkar. Inte. Längre. Något måste göras, jag kan inte va kvar i denhär staden längre. Det finns inget som ger mig något här. Det finns inget här som jag vill ha. Jag längtar bara här ifrån. Min livskvalitet är i botten. Säger upp lägenheten på måndag. Det är planen. Jag måste bort bort bort. Långt bort från denhär jävla hålan. Såhär kan jag inte ha det längre!

Detta deppryck kan såklart vara biverkning på sluta-röka-grejen, men jag har fått nog. På riktigt. TYVÄRR.