SUNDAY ALWAYS COMES TOO LATE

Gårdagen var inget att skryta med faktiskt. Jag kände mig rätt mobbad, uttittad av personalen framförallt och virrig, ensam, utstött och JÄVLIGT nykter. Det var tråkigt. Värre blev det när en man från Irak började prata med mig när jag stod ute och rökte. Trevligt, tänkte jag först, men när jag insåg att han kunde TRE ord svenska la jag ner det sällskapet. MEN, jag gjorde ett försök att gå ut på krogen ensam och det var ingen hit, så då vet jag det. Jag är happy, men 100 spänn fattigare :)

Idag har jag ridit, jobbat på gården och nu väntar en lååång härlig dusch med totalskrubbning för att få bort all koskit... Ångesten kommer krypande, ångrar att jag sa att jag kunde jobba i jul, men vad ska en stackars fattig flicka göra?? Det går bra, som jag brukar säga.